Grundform: Den "naturliga" böjningsformen av ett ord. Det är denna böjningsform som brukar anges i ordlistor. T.ex. är "häst", "leka" och "vacker" ord på grundform medan "hästens", "lekte" och "vackra" inte är det. I normala fall använder vi obestämd form, singularis som grundform av substantiv, infinitiv som grundform av verb samt positiv utrum som grundform av adjektiv. Undantag görs ifall denna böjningsform av ett visst ord är obruklig; ett exempel är substantivet "lillan" (i betydelsen "yngsta dottern"), där den obestämda formen knappast är bruklig.